The Swedish newspaper Arbetet publishes a review of my book En attendant les robots : Enquête sur le travail du clic (2019).
”Myt att robotar tar över våra jobb”
Anna Trenning-Himmelsbach
Att robotar gör mänsklig arbetskraft överflödig är en seglivad myt, som bidrar till att hålla oss på mattan. Det säger sociologen Antonio Casilli och tillägger att industrin tjänar på att sprida varningar om att artificiell intelligens håller på att över våra jobb.
Sociologen Antonio Casilli säger att varningarna om att robotar tar över våra jobb är överdrivna. Bild: Hermance Triay
Om 20 år försvinner nästan hälften av jobben i USA på grund av robotar, enligt den så kallade Oxford-rapporten från 2013.
Prognoser, bland annat från Stiftelsen för strategisk forskning, säger att andelen hotade arbetstillfällen i Sverige är ännu högre.
– Men det är en myt som göds av industriella och finansiella intressen.
Det påstår den fransk-italienska sociologen Antonio Casilli, som nyligen har gett ut en hyllad essä om ämnet i Frankrike.* Han är professor vid högskolan Télécom ParisTech, och är specialiserad på hur arbetslivet påverkas av datoriseringen.
Antonio Casilli säger att legenden om robotarnas hot mot sysselsättningen har återkommit med jämna mellanrum sedan början av 1800-talet, men att det fortfarande inte finns några tecken på att profetian håller på att infrias.
– Den artificiella intelligensen har ett enormt behov av information.
Att samla in och sortera uppgifter är ett arbete som kräver ett mänskligt omdöme, som ingen maskin klarar. Men myten skapar oro. Rädslan för att förlora jobbet gör att arbetare blir disciplinerade.
– De ställer färre krav och organiserar sig inte, säger han.
Robotiseringen förändrar däremot arbetslivet. ”Digital-arbetarna” är en snabbt växande grupp. En del är avlönade, till exempel de som arbetar via de så kallade Uberföretagen.
Andra får en mikrobetalning för varje mikromoment de gör, när de sorterar information åt företag.
I västländer utför hundratusentals personer den här typen av arbeten, men ofta vid sidan av ett annat jobb. I andra världsdelar är klick-jobben huvudsysselsättning för miljontals invånare.
– I allmänhet handlar det om små grupper av arbetare som inte är organiserade sinsemellan, säger Antonio Casilli.
Därtill kommer alla vi andra, som genom våra aktiviteter på sociala medier, omedvetet deltar i utvecklingen. Vi taggar till exempel våra bilder på Instagram eller Facebook, och bidrar till att robotar får nya kunskaper om bildassociationer, känslor eller stämningar.
Antonio Casilli presenterar tre olika möjligheter, där facken kan utöva påtryckning, för att motverka en ökad exploatering av dessa i dag så splittrade klickarbetare.
Den första består i att försöka organisera den digitala arbetskraften för att den ska kunna dra vinning av de trygghetssystem som redan finns.
Den andra handlar om att bygga upp icke-kapitalistiska alternativ till de lönsamhetsdrivna plattformarna för utbyte av tjänster.
Den tredje och den mest intressanta, enligt Antoine Casilli, är att kräva att få ta del av de rikedomar, som vi tillsammans är med om att skapa när vi matar olika plattformar med information. Han anser att Internetföretagen ska beskattas högre av just den anledningen, och att vinsterna ska fördelas genom en universell inkomst till alla invånare.
I hans eget hemland Frankrike, har regeringen just meddelat att de stora internetföretagen snart kommer att beläggas med en helt ny skatt. Enligt sociologen är det ett beslut som går i rätt riktning.
* Antonio Casilli essä heter: En attendant les robots. Enquête sur le travail du clic. Utgivare: Seuil, 2019